“Haur du sitt Malmö haur du sitt varden”
Nu eller aldrig - Ett konstmuseum av internationell klass. 14/4 2021
Sydsvenskans slogan från 1995 känns mer aktuell än någonsin. Malmö har siktet inställt på att bli Europeisk kulturhuvudstad 2029. Kulturen frodas och nya kulturer har fått vidare fostras i Malmö och bidragit till ökad mångfald. Gammalt möter nytt. Nationellt möter internationellt. Kockumvarvets ytor representerar idag både arvet som arbetarstad och en samtid och framtid inom tech och start-ups. Området kring Industrigatan är idag ett växande konststråk där lagerlokaler omvandlade till crossfit gym blandas med nya förskolor och hajpade lekparker drivet av en den nya tidens familjeanpassade arkitektur.
I samband med ambitionen att kamma hem den titel som nu även Uppsala gett in sig i matchen för, vad är mer självklart än att kunna stå där, anno 2029, med ett kraftfullt konstmuseum för institutionen Malmö Stads Konstmuseum. Något vår himmelsblåa världsstad idag saknar.
Kultur, och den konst som därigenom skapas, representerar vad människan är och sätter inte minst nuet och framtiden i perspektiv genom historik. Kultur och konst inspirerar, binder samman och berikar människors liv. Utan kultur, vem är vi? I skuggan av pandemin är vi många som återbesökt och grundat oss i både det historiska såväl som det kreativa. Vare sig det har varit i streamade historiska dokumentärer, omorganisering av hemmakontoret, trädgårdar som rustats upp eller hemlagad mat på ny nivå. Vi söker skapandet. Vi söker insikt kring det som en gång skapats ety vi har fått ett smakprov på hur livet skulle se ut utan konst och kultur. Framtiden, ja den har varit lite på hold.
Men när det väl lossnar igen, och om det blir en efterkrigstid likt epidemiologen och socialforskaren Nicholas Christakis förutspår, så kommer vi behöva en plats för det nyskapande som föds ur denna pandemi. Därtill, kommer vi behöva en plats för den konstskatt som Malmö Stad redan besitter och som sträcker sig vida förbi de lokaler och resurser som idag finns för att husera och hushålla denna skatt.
Malmös invånare sitter på konst om mer än 40 000 verk som skänkts till eller köpts in av Malmö Stad under många årtionden. Många av dessa verk, en imponerande samling av exempelvis Roslin, GAN och CF Hill, kan idag (med eller utan pandemi) inte beskådas av allmänheten i brist på ändamålsenliga faciliteter.
Skall vi sätta på oss världshatten så krävs ett större grepp. Och vi kan om vi vill. Ett exempel; Guggenheim New York såväl som Malmö Moderna har båda gett berättigad uppmärksamhet till Hilma af Klint genom den utställning som i höstas kunde beskådas på hemmaplan.
Öresundsregionen kan, med det goda ögat, anses vara en Nordens kosmopol med sina 3.9 miljoner invånare. Malmö har blivit ett näringslivscentrum för bland annat spelbranschen. Låt nu staden kavla upp ytterligare en ärm och bli ett kulturellt och konstnärligt centrum. Inom några år tar det tre timmar med tåg till Hamburg. Integrationen fortsätter. Malmö växer som stad och blir en nod i norra Europa. Fattas bara att en destination i konst och kultur värd namnet skall kunna bistå en stundande turism och handel.
Idag erbjuder Konsthallen, Malmö Konstmuseum och filialen Moderna Museet utrymmen på mellan 1000 och 2000 m2. Redan det är en begränsning. Vissa av lokalerna har dessutom eftersatt byggnadsvård och säkerhet.
Detta kan vi inte vara nöjda med. Ett näringsliv, i konkurrens om välfärden, kräver sin kulturkostym. Lägg därtill visioner om att i, ett kulturens nav, vidare integrera akademien. Malmö redan idag kan stoltsera med välrenommerad dansakademi såväl som konstakademi. Eller snarare, har Malmö råd att inte jobba med frågan på allvar?
Tillbaka till huvudstad vs underdog. För någon vecka sedan släppte Sydsvenska Handelskammaren en rapport om statliga infrastruktursatsningar**. Alltjämt som vi skäller uppför träden i allén mot Stockholm, “...arbetstillfällen, möjligheter till godsflöden och pendling och inte minst tillgången till besöksmål, kultur och arenor för att lyfta viktiga samhällsfrågor...” som vår stads Näringslivschef Micael Nord uttrycker sig kring nödvändigheten i att Malmö och Skåne inte förfördelas, så behöver vi ta kulturens sak i egna händer, och har nu förutsättningar, och förväntningar på oss, i att göra så.
Att Malmö inte fick Förintelsemuseet visar - än en gång - att vi i vår region måste ta saken i egna händer om vi skall nå resultat.
En bit på vägen har man kommit, driven, bland annat, av den 2018 bildade stiftelsen för Malmö Konstmuseum. Föreningen Malmö Konstmuseums Vänner skall ej förglömmas. I dagarna lyckades man påkalla Hufvudstadens uppmärksamhet, med synnerligen god respons, där Jacob Wallenbergs Stiftelse, Särskilda Fonden, donerat två miljoner kronor för att belysa Malmö Konstmuseums samling i ett tvärvetenskapligt och historiskt perspektiv för gymnasieelever. Vidare har man under 2020, med Malmös näringsliv i spetsen, fått en Avsiktsförklaring på plats. Arkitekten med hela svenska folket, Gert Wingårdh, har på Malmö Stads uppdrag tagit fram och presenterat en utredning. Denna syftar till att kartlägga var, rent geografiskt i denna vår stad, ett substantiellt konstmuseum bäst hade lämpat sig ur de många aspekter som bör tas hänsyn till och, på politisk guldvåg, vägas gentemot varandra.
Så, när man i framtiden sett Malmös nya internationellt gångbara konstmuseum, så har man sett världen. Malmöbon är svår att imponera på, det är sen gammalt, men med sagda museum blir vi världsklass. Låt oss bara dra på denna ytterligare växel.
Charlotte Ljung, Robert Jhaveri, Joakim Ollén ur styrelsen för Stiftelsen för Malmö Konstmuseum
*** www.sfmk.org